Hålan

Ångesten kryper, snärjer mina vener. Tankar upplöses i en sotig dimma av mörker. Det är jobbet som kallar. Nja, jag går lite till överdrift, men det känns just nu som om en mörk håla väntar på mig. I mina tankar försöker jag klä den i vackra, färgstarka blommor, trästolar och dofter av blommorna, nybryggt kaffe och färskbakade kardemummabullar i ett solvarmt sken.

Kan ni föreställa er det?