Långturen...

... på Sörmandsleden var vacker, rolig, svår, lätt, jobbig, torr och lerig. Över fyra timmars cykling är vad min kropp inte är van vid i år. Den är fortfarande lite ur funktion och ork, men är på bättringsvägen. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat cyklat så här länge. Max en halvtimme kanske.

Tog med mig lillkameran; den kompakta S95 och sköt lite bilder i farten. Inte så många som jag brukar, för jag gjorde mitt bästa i att andas. Bjussar på en bild jag tog i en uppförsbacke mot slutet av leden. Jag ville liksom dokumentera mitt plågade ansikte. Till och med hjälmen är på sniskan :)

Det fanns några sträckor med nästan igenvuxna stigar. Vackert och härligt.

Den första delen av leden har ett gäng med olika spänger. I bakgrunden syns slutet på en ca 200 m lång spång i nedförsbacke.